Härförleden testade jag ett nytt café och beställde in min klassiska Caffe Latte. En mening jag iallafall i mina egna öron förbättrat till nära nog perfektion. Låter riktigt bra tycker jag. Nästan som om jag kunde prata tyska.
Min servitör för dagen frågar dock direkt varifrån i Scandinavien jag kommer och undrar hur länge jag skall turista i Wien. Så mycket för mitt perfekta uttal. När jag så avslöjar mitt Svenska ursprung brister servitören ut i ett stort brett leende, som avslöjar hans Grekiska ursprung, och ropar högt på klingande Svenska med lätt Göteborgsdialekt: Jag Älskar Dig!!!!
Vad göra i denna situation som låt mig säga inte går direkt obemärkt förbi. (Läs: hela cafét tystnar och alla blickar vänds plötslig mot oss)
Jag komplimenterar honom för det onekligen perfekta uttalet och antyder att känslorna nog inte är besvarade, men att jag ändå gärna vill ha min Caffe Latte, Tack så mycket. 😉