Så är tiden kommen. När man ställer sig på vågen och inser att julhelgerna har varit givande på många olika sätt.
Dags för bot och bättring! Rotar fram löparskorna ur garderobens innersta gömmor och ger mig ut på min runda.
Vill på intet sätt påskina att jag över-utnyttjar just ”löp”-funktionen i nämnda skor. Istället fortsätter jag även detta år med min numera patenterade imitation av gravid astmatisk flodhäst i lerig uppförsbacke. Även om det svartnar för ögonen av ansträngningen att förflytta min väl tilltagna lekamen i mer än stillsamt flaneringstempo noterar jag att vi är fler ute än vanligt idag. Antalet Nyårslöften i löparspåret är många. Några av mina medflåsare verkar ha ägnat sig åt arkeologiska utgrävningar innan de gick ut. Fynden visas upp i form av 80-tals färgglada jackor och neonfärgade benvärmare. Andra tar sig runt iförda krispigt nya high-tech kläder med prislappen fortfarande kvar.
Gemensamt för oss alla är den bestämda minen av ”Nu minsann! Nu skall det bli av!” En min som i alla fall hos mig fem minuter senare är förbytt i ”Jag dööör” samtidigt som jag med stapplande steg på darriga ben funderar på om det räknas om man åker taxi den sista biten?