Jag erkänner att det med jämna mellanrum hoppar en och annan groda även ur min rum. Men det finns några saker jag försöker låta bli att säga. Några frågor som jag aldrig ställer. Inte för att jag inte är nyfiken. Utan helt enkelt för att jag inte har med saken att göra! Oavsett hur väl jag tror mig känna personen ifråga. Hur mycket jag än inbillar mig att jag ställer frågan ”av omsorg” eller ”för att visa att jag bryr mig” så handlar det egentligen aldrig om det. Utan bara om min egen snokande nyfikenhet. Vissa saker har jag helt enkelt inte med att göra. Vissa frågor ställer man bara inte! Av respekt för den man pratar med. Så enkelt som så. Till exempel:
- Är du gravid?
I denna kategori hamnar också frågor som ”Ska ni inte skaffa barn snart” ”Är det inte dags?” ”När ska ni skaffa barn” För det första är detta en högst personlig och privat fråga som ingen annan än de berörda personerna, dvs de presumtiva föräldrarna, har med att göra. Notera, även aspirerande mor/farföräldrar bör hålla tand för tunga.
För det andra vet du som ställer frågan inte alls huruvida paret i fråga över huvud taget ens vill ha barn eller kanske precis genomlidit ännu ett hjärtskärande missfall. ”Ja, men då är det väl bara att berätta?” ”Det är väl en naturlig fråga att ställa och vill de inte berätta så behöver de ju inte” Fel! Det är en privat fråga som jag som utomstående inte har att göra med. Så enkelt som så.
Vill de att jag skall veta så berättar de självmant utan att jag frågar. Berättar de inte självmant har jag inte med saken att göra. ”Ja men jag ser ju att hon är gravid!!”
Se ovan: Vill de att jag skall veta så berättar de självmant utan att jag frågar. Berättar de inte självmant har jag inte med saken att göra. - När kommer nästa?
Människor verkar förutsätta att bara för att man lyckats få barn en gång att 1. man automatiskt vill ha ett till. Gärna så snabbt som möjligt. och 2. Man kan automatiskt få ett barn till enkelt och lätt.
Även detta är en högst privat fråga som inga andra än de berörda personerna har att göra med. Dvs föräldrarna. Inte heller här har mor/farföräldrar att med nyfikna och insinuanta frågor rätt att lägga sig i andra människors liv. Du vet inte om paret kanske kämpat för att få första barnet och kanske inte kan få fler. Eller så kanske de av personliga skäl bara vill ha ett barn!
Återigen: Vill de att jag skall veta så berättar de självmant utan att jag frågar. Berättar de inte självmant har jag inte med saken att göra!
(Att gå omvägen och med insmickrande röst fråga barnet ”Visst vill du ha ett syskon” är så lågt att det knappt kan beskrivas. ) - Vad heter din pojk/flickvän?
Egentligen finns det bara två tillfällen då denna fråga är ok. Den ena är då jag vet att personen ifråga är i en relation och jag bara glömt namnet på partnern i fråga. Den andra är om jag skulle ha ett mer romantiskt intresse i personen och vill kolla av om det är fritt fram eller hands off. I alla andra fall är denna fråga fel på så många plan. I denna kategori faller också kommentarer som ”Hur har du det med kärleken?” och liknande snokande frågor. För det första brukar människor som ställer denna typen av frågor förutsätta att alla faller inom hetronormen. Dvs att alla pojkar gillar flickor och alla flickor vill ha en pojke. (Jag vet att jag är fördomsfull, men har hitills inte blivit motbevisad) Breaking news! Ibland är man intresserad av personer från samma kön. Det finns även dem som av olika skäl valt att vara singel. Men framförallt: det tillhör deras privatliv. Återigen: människors kärleksliv är inget som någon annan har med att göra. Vill de att jag skall veta så berättar de självmant utan att jag frågar. Berättar de inte självmant har jag inte med saken att göra!
Eller vad tycker du? Finns det frågor man inte ställer, eller är allt OK att fråga om?