För flera år sedan fick jag förmånen att få lära mig teckenspråk. Var uppe i Sverige, så självklart var det Svenskt teckenspråk.
Liten kort utvikning. Nu tänker många: ”Men, är inte teckenspråk likadant över hela världen???” Nej Teckenspråk är inte universellt. Ja, visst är det tråkigt. Men om du tänker efter: Visst är det lika tråkigt att det talade språket för oss hörande inte heller är universellt? Varför är de inte det? Orsakerna är detsamma. Språk är levande och växer och utvecklas med sina utövare, oavsett om det är ett talat språk eller ett tecknat. Enda skillnaden mellan det talade språken och de tecknade är att den ena gruppen är Audiella och den andra gruppen Visuella
Slut på utvikningen.
Här i Wien bor vi grannar med en väldigt trevlig liten familj. Mamma, pappa och två barn. Alla fyra teckenspråkiga döva. Den smarte läsaren har nu räknat ut att denna familj pratar Österrikiskt teckenspråk.
Så när vi möttes härförleden och jag bjöd in dem på Ärtsoppa och Pannkakor kan jag väl inte säga att konversationen flöt direkt smärtfritt. Tvärtom var det ytterligt stapplande som vi kommunicerade. ”Nödlösningen” som så ofta tillämpas i konversation mellan hörande och döva, att skriva på papper var inte heller ett alternativ. Även om jag kan läsa tyska hjälpligt, kan jag på intet sätt stava till det.
Så det var med många gester och den universella peka-på-saker metoden som vi tog oss fram. Pannkakor är dock något som inte behöver en närmare introduktion. Visade sig också vara samma på både Österrikiskt teckenspråk som Svenskt dito. (Är du nyfiken, så kolla HÄR) Att däremot förklara vad ”Ättiksprit” är, som över huvud taget inte ens finns i Österrike, och vad det används till visade sig vida överskrida min förmåga.
När vi skildes åt några koppar kaffe (de vuxna) och ett antal pannkakor (barnen) senare så konstaterade jag som så ofta förr, att bara man Vill så går det att kommunicera över de flesta språkgränser.