Så har vi på vår resa genom de liturgiska färgerna nått fram till den sista. Det är den Svarta färgen.
Svart står i kyrkans värld för Sorg och Död.
I kyrkoåret används svart bara en enda dag: Långfredagen. Det är för att påminna om Jesus korsfästelse och död.
Har arbetat i en kyrkan Sverige där jag inte bara hade svart stola, och mässhake på Långfredagen, utan hela altarringen, inklusive knäfallet vid altaret, var övertäckt med svart tyg. Vet faktiskt inte om det förekommer även i andra kyrkor eller om det var en ytterst lokal tradition?
Svart är också den vanligaste färgen på begravningar. Även om, som jag berättade tidigare, det rent teologiskt är fullt möjligt att använda vitt på begravning. Har några gånger sett underbart vackra begravnings-stolor som kombinerar dessa två färger. Längst ner är de svarta, för att sakta bli ljusare tills de övergår till att bli helt vita. En predikan i sig om hur man sakta kommer ur sorgens svarta mörker och långsamt orkar se ljuset igen.
Färgerna i kyrkan talar sitt eget språk. Är små predikningar ibland. Den Lila förberedelsen, glädjens vita färg, det långsamma gröna växandet, martyrernas blodröda och sorgens svärta. Tillsammans skänker de ännu en dimension till gudstjänsten.
En underbart vacker Svart mässhake från Cathédrale de Lombez i Frankrike