Gick en gång bakom en dagisgrupp med 5-6 åringar som skulle besöka kyrkan. På gången upp mot kyrkan säger en av 5 åringarna till en annan, med den allvarsamma stämma som bara små femåringar som just skall leverera en Sanning, kan besitta:
-Det där är kyrkan. Där inne bor Prästen! Men ibland får de komma ut!
Efter två veckor på min nya tjänst här i Berlin börjar jag tro att den unge herrn var något på spåren. Nu har jag förvisso varit utanför själva kyrksalen. Mitt arbetsrum ligger trots allt en våning under densamma. Men då min bostad ligger tvärsöver gården kan jag inte påstå att jag varit utanför Landhausstrasse mycket mer än för att skjutsa mig närstående tonåring till skolan eller för enstaka räder till närmaste matvarubutik.
Dock, när alla flyttlådor väl är uppackade, rutinerna på plats och den berömda vardagen inträder lär det finnas både tid och ork att upptäcka även denna stad.
Till dess, om ni behöver få tag på mig, så är jag på kyrkan, men ibland kommer jag ut. 😉