I min jakt på mitt nya Tyska körkort tar jag mig, trots ledig dag, upp i ottan. Kontoret där jag skall hämta kortet har nämligen bara öppet 07:30 – 12:00. Tycker jag är tidig när jag kliver in genom dörrarna 07:50 och stirrar rakt in i vitögat på en bister vakt som sitter bakom en glasruta. Uppenbarligen är han inte en morgonmänniska. Eller tyckte han kanske bara inte om att sitta bakom en glasruta? Att kl 07:50 på morgonen på stapplande Tyska förklara för en bister vakt att man skall hämta sitt Führerschein och artigt fråga om Hr Bister vakt kan tala om var i detta gigantiska hus en stackars Svenska kan göra detta är en utmaning. Han grymtar dock något som jag tolkar som ”en trappa upp och till höger” Måhända det även var något om ”Lycka till” där på slutet??
Tar mig till anvisat rum, och inser att jag uppenbarligen är sent ute. Kön bara till att få en nummerlapp är ca 20 personer lång. Runt väggarna sitter några lyckliga själar som redan fått en åtråvärd nummerlapp och stirrar med tomma blickar på en skärm. Med ojämna intervall klingar en elektronisk klocka och ett nytt nummer uppenbarar sig på skärmen med en anvisning om vilket rum den lyckliga innehavaren av detta könummer skall bege sig till.
Kön rör sig smärtsamt långsamt. Uppenbarligen måste man besvara ca 300 frågor samt noggrant redogöra för sitt ärende innan damen i luckan lämnar ut en nummerlapp. Försöker när jag står i kön med hjälp av lexikon ta reda på hur jag skall förklara mitt ärende på Tyska utan att behöva ta till Pantomim- och Yviga-Gester metoden. Tänker att Svensk kvinna i sina bästa år som härmar en bil kan skapa viss oro i ledet.
Efter en stund kommer det ut en kvinna och undrar vilka i kön som skall ”Abholen” Jag lyckas få kontakt och får en nummerlapp av henne. Osäker dock på huruvida jag nu fått nummerlapp till avdelningen ”Hämta ut körkort” eller om jag ofrivilligt anmält mig till Främlingslegionen eller något liknande?
Efter några minuters väntan dyker dock mitt nummer upp på skärmen och jag beger mig till anvisat rum. Sanningens stund har kommit!
Jo, jag har hamnat rätt. Den unge mannen bakom disken tar mitt pass och mitt Svenska körkort. Knappar på datorn, och går sedan bort till ett enormt skåp i ett hörn. När han kommer tillbaka tittar han intensivt på mig, håller upp kortet, jämför, men beslutar sig sedan uppenbarligen för att kvinnan som sitter framför honom och ler krampaktigt är samma kvinna som stirrar bister på honom från kortet han har i handen. Noggrant går han sedan igenom med mig vad de olika siffrorna och texterna på kortet betyder och försäkrar sig om att jag har förstått innan jag får gå därifrån.
På vägen ut ler jag glatt mot den bistre vakten bakom glasrutan som ler glatt tillbaka. Kanske han bara saknade sitt morgonkaffe förut?
Själv går jag ut och beundrar mitt nya fina Tyska körkort som jag får behålla de närmaste 15 åren!