Dagens tema är Prövningens stund och vi läser om hur Jesus förs ut i öknen för att sättas på prov.
Tänk vad bekvämt det skulle vara! Att kunna skriva upp i almanackan att där och då så kommer jag att prövas. Då kan man liksom förbereda sig. Mental peptalk innan. Lite repetition av 10 Guds bud och gyllene regeln. Kanske till och med öva lite, vara lite extra snäll och medmänsklig sådär så att man är redo sedan när prövningen kommer. ”Nä nä, Hr Djävul. Här har du minsann inget att hämta. Jag står fast och frestas inte! ”
Och så när man klarat av sin ”Prövning” så kan man gå tillbaka till sitt liv och fortsätta leva som vanligt.
Men vi vet alla att det fungerar inte riktigt så. Snarare tvärtom. Prövningens stund är inte där och då, utan den är här och nu. Varje dag måste vi göra val. Varje dag frestas vi. Och då tänker jag inte på frestelsen att ta en kaka till eller ligga kvar en stund extra i sängen. Utan frestelsen att sätta vårt eget egoistiska Jag, Mig och Mitt framför medmänsklighet och kärlek. Vi utmanas att varje dag leva efter den Gyllene regeln, och frestas varje dag att bryta den.
För att leva som kristen är inget som bara sker på söndagar eller när det är bekvämt. Att leva som kristen är en livsstil som borde påverka varje val jag gör. Oavsettom det är att välja ekologiskt och rättvisemärkt i omsorg om vår skapelse och våra medmänniskor eller om det är att välja mina ord och min reaktion när jag upplever en oförrätt. Varje dag, varje stund gör jag ett val, medvetet eller omedvetet. Därför ärockså varje dag prövningens stund
Och det säger sig självklart att väldigt få av oss är lika stoiska och rättskaffens som Jesus själv. Vi är inga helgon. Utan vi gör fel. Vi gör felaktiga val. Vi faller för frestelsen.
Är då allt förlorat? Är det bara att ge upp?
Nej, självklart inte. Vi hörde bara Evangelietexten i dag. Men om vi skulle läsa även Episteltexten som är hämtad från Hebreerbrevet skulle vi kunna läsa: ”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter,utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.”
Gud vet vad det är att vara människa. Han förstår när vi trampar fel och gör misstag. Därför kan vi alltid vända oss till honom för att få förlåtelse. Men också få stöd när vi behöver hjälp.
Det enda Gud kräver är att vi försöker göra vårt bästa.