Traditionen att värma upp vin tillsammans med olika kryddor är lång och innehållsrik. Från början, och då är vi tillbaka på de gamla grekernas och romarnas tid, så gjordes det av hälsoskäl eller för att helt enkelt dölja olika defekter i vinet. Vår egen Gustav Vasa föredrog en blandning av vin, socker och honung, kryddat med bland annat kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor.
Själva ordet Glögg, som dyker upp i svenskan första gången 1609, kommer från verbet glödga och anspelar på tillverkningsmetoden att dränka en sockertopp i alkohol och sedan antända den, varpå smältande socker rann ner och gav sötma åt drycken
Från början var detta kryddade, sötade vin något man drack för att värma sig under den kalla årstiden. Men i slutet av 1800-talet började olika företagsamma vinhandlare marknadsföra egentillverkad glögg just runt jul. Gärna då dekorerad med små tomtenissar och med namn som ”Julglögg”. Den svenska jultraditionen med Glögg var född.
Vad skiljer då den Svenska Glöggen från Tyska Glühwein, den engelska Mulled wine och andra versioner på temat Varmt vin med kryddor?
Likheterna är många, både i tradition och tillverkningsprocess. Men den svenska glöggen är ändå unik. Skillnaden ligger framförallt i kryddningen och därmed smaken. Även om varianterna numera är både många och fantasifulla så är det svårt att hitta en ”riktig” glögg som inte innehåller Kanel, Nejlika, Russin och Kardemumma. I både Tyska Glühwein, och den engelska Mulled wine hittar vi ofta, förutom de ”klassiska” kryddorna, ofta fänkål och/eller anis, vilket självklart ger en annan smak. En annan stor skillnad är sockerhalten. Svensk glögg har en tydlig distinkt sötma som vi sällan hittar på samma sätt i andra länders glödgade viner.
Låt oss ej heller glömma tillverkningsprocessen.
Mulled wine och Glühwien framställs ofta genom att antingen låta kryddorna dra i vinet som sedan värms upp, alternativt att man kokar kryddorna i vatten och sedan blandar essensen med det uppvärmda vinet. Svensk glögg innehåller ofta någon form av starksprit. Antingen att man låter kryddorna dra i vodka som senare silas och blandas med vin och socker, alternativt att det kryddade vinet blandas ut med, som nämndes ovan, socker som fås att smälta genom att man dränker in det i alkohol och tänder på. Även om den senare tillverkningsmetoden gör att alkoholen försvinner så är smakerna fortfarande kvar.
Vi kan alltså konstatera att endast Sverige Svensk Glögg har. Men traditionen med glödgat kryddat vin finns trots allt i nästan hela världen.
Så till exempel hittar vi i Bulgarien Greyano vino (bulgariska: греяно вино) vilket betyder ”uppvärmt vin” och består av rödvin, honung och pepparkorn. Ibland kan äpplen eller citrusfrukter, som citron eller apelsiner, tillsättas.
I Frankrike kan vi dricka ett glas vin chaud (”varmt vin”) som vanligtvis består av rött vin blandat med honung, kanel och apelsin. Man håller dock igen på sötman här vilket är den största skillnaden mot vår svenska glögg
I Ungern görs Forralt bor (”kokt vin”) vanligtvis av landets populära Egri Bikavér som kryddas med kanel, socker och kryddnejlika. Ibland tillsätts Amaretto för extra smak. (Detta vin, Egri Bikavér, i översättning, Tjurens blod, är förresten värt ett eget blogginlägg en dag.)
I Nederländerna och Belgien hittar vi bisschopswijn (”biskopsvin”) och är en blandning av vin, tranbärsjuice och äppelcider kryddat med bland annat Apelsinskal, kanelbitar, hela kryddnejlikor och kryddpeppar
Glögg är, som vi kan konstatera, både internationellt, och väldigt väldigt Svenskt. Jag tror nog varje familj har sitt eget recept på hur denna dryck skall göras och smaka.
Här är ett recept. Vad är ditt favoritrecept?