Vinhistorien är full av starka kvinnor. Men en av de mest namnkunniga är nog Madame Nicole Clicquot-Ponsardin, även kallad La Grande Dame de Champagne.
Barbe-Nicole Ponsardin, föddes den 16 december 1777 i Reims. 21 år gammal blir hon bortgift med François Clicquot som en del i en affärsuppgörelse mellan deras respektive fäder som båda var textilhandlare, men där François far även ägde vingårdar i Champagne.
Efter giftermålet blev François Clicquot officiellt sin fars delägare, och i juli ändrades företagets namn till ”Clicquot-Muiron et Fils”. Försäljningen ökade från 8 000 flaskor per år 1796 till 60 000 flaskor 1804. Så småningom övergavs all annan verksamhet som inte hade med champagneindustrin att göra och man blev ett renodlat champangehus. I oktober 1805, sju år efter bröllopet, insjuknade Francois plötsligt och dog vid 30 års ålder.
Den förkrossade fadern lät meddela att han tänkte avveckla företaget. Detta var dock inte aktuellt för den nu unga änkan Nicole. Trots att hon hade allt emot sig, endast 27 år gammal och till på köpet kvinna och ensamstående mor till en dotter, lyckades hon övertala sin svärfar att få ta över företaget. Bland det första hon gjorde var att ändra namnet till Veuve Clicquot Ponsardin. Veuve betyder Änka och detta civilstånd var, om man ser krasst på det, orsaken till att Nicole över huvud taget kunde ta över företaget i en tid då kvinnor inte ens kunde öppna ett bankkonto. Detta gjorde också att hon aldrig gifte om sig, då det skulle inneburit att hon skulle förlorat kontrollen till sin man.
Madame Clicquot insåg tidigt vikten av god kundkontakt och smart marknadsföring. Så till exempel tog hon på allvar klagomålen på att champagnen inte alltid var helt klar. I och med att den andra jäsningen sker på flaska blir det alltid lite grumliga jäst-rester kvar i flaskan. Ett sätt att bli av med dem och få en klar dryck var att helt enkelt hälla över champagnen på en ny flaska. En både kostsam och arbetskrävande process där du dessutom mister mycket av de karakteristiska bubblorna.
Madame Clicquot tog ner ett köksbord till källaren och började experimentera tillsammans med sin källarmästare Antoine de Müller. De kom på att göra flera hål i bordet, där flaskorna kunde ställas ner med halsen före. Genom att sedan försiktigt vrida flaskorna gled det föraktade sedimentet ner i flaskhalsen. Därmed kunde det genom att skjuta ut korken få med allt sediment. Sedan kunde champagnen toppas upp, korkas om och skeppas ut till mycket nöjda kunder. Trots att de gjorde sitt bästa för att hålla denna metod hemlig läkte den snart ut, och idag är ”Riddeling” som det kallas en standardprocedur i all champagnetillverkning.
Madame Clicquot är också hjärnan bakom världen första Rosé-champagne baserad på blandning av rött och vitt vin. En skapelse som såg dagens ljus 1818. (En liten notering. Fram till 2016 var det tillåtet endast i Champagne att tillverka Rosé genom att blanda rött och vitt vin. Numera får man även tillverka Prosecco rosé på detta sätt.)
Men oavsett hur bra produkt man tillverkar, om ingen konsumerar den så spelar det ingen roll. Det gäller att få ”rätt” personer att tala om den. Idag skulle vi prata om Produktplacering. Och här kan få mäta sig med Madame Clicquot. Det är under Napoleonkrigen. Frankrike är under blockad och det går inte att exportera till andra länder. Speciellt inte till Ryssland då Tzar Alexander har förbjudit franska produkter. Eller??
Hon visste att Ryssarna brukade älska den typ av champagne hon gjorde: en mycket söt champagne som innehöll ungefär dubbelt så mycket socker som dagens söta dessertviner. Hon visste också att de europeiska hoven bara väntade på att kriget skulle ta slut och de kunde fira Napoleons nederlag.
År 1814, när blockaderna föll satte Madame Clicquot i verket den plan hon förberett i fem år. Hon chartrade ett holländskt fraktfartyg, ”Zes Gebroeders”, att leverera 10 550 flaskor Veuve Clicquot-champagne till den ryska marknaden. Det rådde kaos och hennes konkurrenter trodde att ett sådant drag var omöjligt. Båten lämnade Le Havre den 6 juni. Under tiden hade Ryssland upphävt förbudet mot import av franska produkter och det fanns ett sug efter franska varor. Hela sändningen sålde slut rekordsnabbt. Några veckor senare lämnade ett annat fartyg lastat med 12 780 flaskor champagne med destination S:t Petersburg. Även detta såldes slut så fort de anlände. Och här kommer det ögonblick som för evig kom att etablera Veuve Clicquot som en stjärna på Champangehimlen. När champagnen nådde S:t Petersburg förklarade storhertig Michael Pavlovitj av Ryssland, tsar Alexander I:s bror, att Veuve Clicquot-Ponsardin-champagnen skulle vara den enda champagne han någonsin skulle dricka! Med detta uttalande, som snabbt spred sig bland både kungahus och Bourgeois i Europa var Madame Cliquot´s lycka gjord.
Den berömda gula etiketten, som gör att i många länder man hänvisar till märket som ”Gula Änkan” kom dock först 10 år efter Madame Clicquots död. Även om jag tror att hon skulle tyckt om det, då det verkligen får flaskorna att synas.
Det är svårt att överskatta Barbe-Nicole Ponsardin Clicquot betydelse för Champangetillverkningen. Hon är också en förebild för alla som bryter normer och krossar glastak. Hon vågade och orkade gå sin egen väg, trots samhällets normer. Till hennes minne så delar sedan 1972 hennes företag varje år ut Veuve Clicquot Business Woman Award. Ett pris som går till starka kvinnor som driver företag och vågar gå sin egen väg. Helt i Madame Clicquots anda och något jag tror hon skulle ha varit stolt över.