Idag har kyrkans innergård varit fylld av folk. Gamla och unga. Svenska och tyska har hörts studsa mellan väggarna och glädjen har varit påtaglig.
Vi har helt enkelt firat traditionell Valborg på kyrkans innergård
Elden kanske är i minsta laget, mer symbolisk än stor sprakande brasa. Men värmen har varit påtaglig från alla som kommit och firat med oss.
Ett arrangemang som skulle varit totalt omöjligt att genomföra utan alla engagerade underbara frivilliga som på olika sätt har hjälpt till. Redan vid halv fyra dök de första upp. Sedan har det varit full fart med bordsbärning, smörgåstillverkning, kaffekokande, etc osv.
Skulle vilja åka hem till alla var och en och tacka för det enorma arbete de gör för kyrkan.
Sanningen är ju, att utan deras tid och kraft skulle kyrkan stå sig ganska slätt. Ja, den skulle inte fungera alls.
För mig blir det en ständig påminnelse att Kyrkan aldrig är större än sina medlemmar. Att vi verkligen i sanning är en organisation som består av levande stenar. Eller som här i Wien, Frivilliga änglar!
Tack för att ni finns!!!!
Kyrkans underbara kör som sjunger in våren