Vaknar i arla morgonstund av att det skramlar och låter ute på gården.
Visar sig vara ett gäng takläggare som håller på och bygger ihop en stor byggnadsställning för att nå upp till taket på grannhuset. Inser när jag står där och tittar sömndrucket att detta gigantiska mekano som byggs upp inför mina ögon på ett ytterligt effektivt sätt kommer att blockera ett av våra förråd. Ett förråd som innehåller för Basaren livsnödvändiga plastbackar.
Snabb räddningsaktion är därför av nöden!
Efter snabb transformering från yrvaken trött till nyduschad pigg (nåja) gav jag mig ut på gården. Beväpnad med mitt största leende och alla mina tyska glosor jag lärt mig i närminnet. Tog ett tag innan vi lyckades etablera vem jag var och varför jag pratade med dem, men tillslut lyckades jag kommunicera till dessa tre ställningsbyggande gentlemen att jag faktiskt bodde i den fastighet den befann sig vid. Steg två var sedan att få bekräftat det jag misstänkte, att dörren till nämnda förråd var på väg att bli blockerat. Jodå, det stämde! Över till steg tre: Förklara att jag behöver deras hjälp att bära upp alla plastbackar ur denna spindelbebodda källare och placera dem i det andra förrådet. Låt mig uttrycka mig som så: Ordet ”Plastbackar” är inte det första man lär sig i på ett nytt språk. Och den hemmagjorda direktöversättningen ”Plastiken-back” verkade inte fungera.
Tillslut fick jag dock en av dem, den uppenbarligen modigaste, att följa med mig ner i källaren och jag kunde medelst peka-och-gestikulera metoden förklara vad jag menade. De tittade ytterligt konstigt på mig men tillslut gjorde de en paus i sitt mekano byggande och förflyttade alla backarna dit jag ville ha dem.
Även om vi uppenbarligen inte pratar samma språk, förstod de dock, utan ord, när jag sa Tack genom att ge dem en stor påse äkta Svenska bullar. 🙂