Som jag berättat om förut fick jag i söndags förmånen att vara med då en kyrkoherdekollega installerades i Altkatolische kirche här i Wien.
På kyrkkaffet efteråt satt vi så fyra präster från lika många kyrkor vid samma bord. Vad diskuterar då en Pfarrer från Romersk – Katolska kyrkan, en Biskop emeritus från Altkatolische Kirche, en komminister från Evangeliska-Österrikiska kyrkan och en Kyrkoherde från Svenska kyrkan?
Olikheter och hur fel de andra har?
Skryt om hur många besökare man har och överseende blickar till de som inte är lika bra?
Påve vs Ärkebiskop?
Nej. Samtalet runt bordet rörde sig kring frågan hur vi får de unga att komma till kyrkan. Hur får vi barn och ungdomar att förstå att det där med Jesus, Gud och gänget inte är gammalt och mossigt, utan tvärtom ganska bra?
Vi suckade gemensamt ner i våra kaffekoppar över alla fördomar om kristna i allmänhet och präster i synnerhet som vi möter.
Vi funderade över hur vi som kyrka kunde finnas även på nätet och jämförde hemsidor och Facebook. Och jo, erkänner, där blev det väl lite tävlan då, där en Twittrande Påve onekligen smäller ganska högt, men där Svenska kyrkan kan kontra med procentuellt sett väldigt många Twittrande Biskopar.
Efter utbyte av visitkort och löfte om att ses snart igen konstaterade vi som så ofta förr, till syvende och sist delar vi tro på samma Gud och tjänar samma mänsklighet.