Vår församling är ganska stor. Närmare bestämt 304 620 km2. Den omfattar Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Med jämna mellanrum är det någon som vill ha ett dop eller en vigsel i någon del av landet som inte är Wien. Och då det inte finns överdrivet många Svenska präster utsända av SKUT här så börjar jag nu bli ganska van att resa kors och tvärs genom Centraleuropa. En dag för några veckor sedan var det dags att bege sig till Tirol och Innsbruck. I väskan låg röcklin och stola tillsammans med dopordning på både tyska och svenska.
Är faktiskt en av de roligare delarna av mitt jobb att få åka ut så här och se andra delar av församlingen. En extra krydda är att jag egentligen aldrig vet hur det ser ut dit jag ska. Är det en stor kyrka eller ett litet kapell? En katolsk dito med porträtt av Påven i sakristian eller en evangelisk?
Den här gången var dopet i ett litet litet kapell som låg, bokstavligt talat mitt i skidbacken. Altartavlan var ett stort fönster ut mot den fantastiska vyn av berget bakom. Ja, och så skidåkarna som promenerade upp och ner för backen.
Kapellet bestod i princip av 4 väggar, tak och golv. Absolut ingen som helst uppvärmning i någon form. Kan väl säga att det var lite svalt, typ iskallt. Dopgästerna var dock ordentligt påpälsade. Likaså det lilla dopbarnet som sov lugnt genom hela ceremonin. Nu sker ju vissa fysikaliska fenomen när man häller upp 37-gradigt vatten i ett rum som ligger på gränsen till, om inte nollgradigt, så i alla fall kylskåpstemperatur. Det stiger helt enkelt ånga från vattnet och det ser ut att vara betydligt varmare än vad det är.
Dopet gick bra. Barnet sov, gästerna log och efter dopet förflyttade vi oss alla till den närbelägna restaurangen där vi förutom god mat även trakterades med härlig efterlängtad värme! 😉
Man vet att man är i alperna när det promenerar förbi skidåkare utanför altar-fönstret.
Notera ångan som stiger upp från dopvattnet.