Som ni säkert minns har vi ett gryende samarbete med Altkatolische kirche här i Wien. Jag har varit där, och de har besökt oss. I söndags var det dags igen. Strax före gudstjänsten dök det upp ett gäng glada människor från vår systerkyrka. Var ingen större överraskning då de några veckor innan aviserat sin ankomst. Synd bara att tjänstgörande präst har ett fluffigt minne och totalt lyckats glömma bort det hela. (Skyller på intensivt predikoarbete i kombination med annalkande påskbasar)
Viss artighet krävs ju när man får ett dylikt besök från en grannförsamling. Till exempel att man hälsar sina gäster välkomna till gudstjänsten. Helst då på ett språk som gästerna förstår. En liten utmaning för undertecknad. Ett problem som löstes genom att jag diskret anföll en av mina kära församlingsmedlemmar med block och penna och orden ”Här: Skriv ner vad jag skall säga!” (Stort Tack för hjälpen, du min hastigt inkallade översättare!)
Tyvärr hade jag då inte tillgång till min improviserade tolk när jag efter gudstjänsten skall berätta om Svenska kyrkan i allmänhet och Svenska kyrkan i Wien i synnerhet. Vi drar här en förlåtande slöja över mina stapplande försök att redogöra för kyrkans historia och hänvisar istället till den tyska delen av vår hemsida. Kan dock avslöja att det visst går att med expressivt kroppsspråk illustrera såväl kloster, munk, matsal och fängelse så att alla förstår.
Efter någon timme tackade den lilla gruppen för sig och vi skildes åt under gemensamma försäkringar om fortsatt samarbete. I alla fall tror jag det var det vi sa till varandra….
Note to self: Måste. Lära. Mig. Tyska. 😉