Påsken är, för att uttrycka det milt, ganska central i den kristna tron. Det är under dessa dagar allt så att säga händer. Nattvarden instiftas, förräderiet, korsfästelse, döden och sedan uppståndelsen.
Här i Europa är också stor del av vår kultur byggd på och influerad av de kristna berättelserna. Så, oavsett om man tror på dem eller ej får man ut så mycket mer av bland annat konst och kultur om man känner till dem. Är därför inte helt ovanligt att skolan ber om hjälp med att berätta om påsken. Nu är det ju inte helt lätt att återberätta detta drama för små stjärnögda skolbarn.
I år har vi därför bjudit in skolan till oss och kommer spela upp det hela som ett drama. En påskvandring där besökarna får färdas genom en tidsmaskin tillbaka till år 33 och där i Jerusalem möta olika personer som berättar vad de varit med om. Trädgårdsmästaren i Getsemane, Nikodemus, kvinnan i folkmassan utanför Pilatus palats, den romerske befälhavaren, och så slutligen, kvinnan vid graven.
Låter fint i teorin.
Kan avslöja att det är en utmaning att förvandla en kyrka och ganska ordinära rum till tidsmaskiner, prunkande trädgårdar, gnistrande palats och mörka gravar. Det går åt metervis med täckande tyger. Intrikata system av snören och kreativa knopar för att få nämnda tyger att trotsa tyngdlagen och stanna på rätt plats. Några meter silvertejp går det också åt. Alla församlingens blommor har fått flytta om och gör nu sitt bästa för att se ut som exotiska palmer. Själv har jag en lång teologisk utläggning med mig själv om altarets symboliska betydelse innan kyrkan arrangeras om till att föreställa graven.
När så väl scenen är satt, vänds blicken till aktörerna. Den stackars volontären blir snabbt utnämnd till romersk befälhavare. Ett kvastskaft, några meter aluminiumfolie och några pappskivor fasttejpade med silvertejp blir ett imponerande (typ) spjut. Hjälm behövs också. Folieformen ratas efter hysterisk skratt-attack. Istället får en cykelhjäm inslagen i aluminiumfolie utgöra skydd för eventuella attacker. Det samlade förrådet av sjalar och scarfs gås igenom för att hitta dylika som kan användas. (Den med dödskallar ratades dock???)
I församlingens ägo finns en symaskin. Den har några år på nacken förvisso. Typ si så där 60. Men vår kantor är en envis kvinna som kan läsa instruktionsböcker lika bra som hon läser noter. Så efter en stund förvandlas inköpta tygstycken till kostymer till aktörerna. Själv kan jag med ansträngning sy i en knapp och är djupt imponerad av alla som kan sy en rak söm.
Nu återstår bara att läsa in replikerna, öva kanske en sista gång och sedan vänta in barnen.
Rapport om hur det hela avlöpte, inklusive bilder, kommer i morgon. 😉
Tillägg 23 mars:
Vet att jag skrev att bilder och rapport skulle komma idag. Men så skedde terrordåden i Bryssel och dagens blogginlägg blev ett annat. Men kan berätta att påskvandringen gick mycket bra. Att både hjälm och spjut imponerade vederbörligen på vår unga publik, samt att bilder finns att bese på Svenska skolans facbooksida.