Som jag skrev om i går så är Vitt festfärgen i kyrkan. Den symboliserar glädje och högtid och används därför framförallt på kyrkans fest-dagar. Och som jag brukar säga när jag förklarar kyrkoårets färger för barngrupperna: Innan festen så städar man. I kyrkans värld handlar det om att förbereda sig. Så att säga ”städa sin själ” Eller annorlunda uttryckt, med gammal, lätt belastade ord: Göra bot.
Botens, eller Förberedelsens färg är Lila/Violett. Därför är till exempel Fastan, som är förberedelse tiden fram till påsk just Violett. Går du in i en Romersk-Katolsk kyrka här i Wien under fastan kan du se hur de hängt stora violetta tygstycken framför altartavlan och ibland även täckt en del av helgonstatyterna i violetta tygstycken. Även Adventstiden är Violett då det är förberedelsetiden fram till jul.
Lila/Violett är den allvarligaste färgen i den liturgiska paletten. Den markerar en tid av eftertanke och självreflektion. Att under förberedelsetiden innan den stora festen fundera över sitt eget liv. Lila/Violett som botens färg handlar också om att ge och få förlåtelse. Till exempel så är biktens färg Lila/Violett. Och till skillnad från vad många tror så handlar bikten ytterst om förlåtelse och försoning. (Och ja, det finns bikt i Svenska kyrkan också.)
En alternativ färg till Lila/Violett är Blått. Speciellt i norden är blått en vanlig färg. Då också i det som kallas förfastan, dvs från Septuagesima fram till och med Askonsdagen.
Blått används också gärna på Mariadagarna, till exempel på Jungfru Marie Bebådelsedag.
Temat för nästa färg är växande och mognad
Nattvardskalken klädd i Blått enligt Nordisk Förfastetradition.
Fotograf: Carl Anders Nilsson