Det kan förvisso vara vi som inte fattat. Men ibland tror jag faktiskt att Gud har missuppfattat saker och ting. Jag menar, vi har ju alla lärt hos hur en ängel till exempel ska se ut och bete sig. Ni vet, strålande skön, vacker, lätt androgynt utseende, glänsande gyllene hår, vingar och gärna ett flammande svärd vid sidan.
Jag träffade en ängel en gång. Avsaknaden av svärd var uppenbar. Händerna greppade istället stadigt runt handtagen på rullatorn som fungerade som just denna ängels stöd i livet. Håret var inte direkt glänsande och vågigt. Snarare på gränsen till icke existerande. Men just där och då var det en gudasänd ängel som mötte mig. En annan ängel som kom i min väg hade förvisso svärd. Dock inte så flammande utan mer plastigt, inköpt på en leksaksaffär. Just denna lite mindre version av änglasläktet behövde viss hjälp med att knyta skosnörena, men detta hindrade inte ängeln ifråga att sedan utföra sitt änglajobb med bravur. Jag vet inte hur det är med er. Om ni stött på de där bokmärksänglarna med flammande svärd, långa vita dräkter, gyllene hår och fantastiskt vackra? Jag har i alla fall inte gjort det. Nej, Gud har inte riktigt fattat grejen. Hans änglar ser ju ut hur som helst.
Är samma sak när Gud själv skall visa sig eller det här med heliga platser. Man tycker ju att de borde avslöja sig på något sätt. Glittra lite liksom. Men nej, de ser ut precis som vanligt. Ungefär som änglarna. De ser ut precis som vanligt. Han är lite dålig på det där Gud. Med att marknadsföra sig själv. Ingen eldskrift på himlen. Inga pukor och trumpeter. Inte ens hans änglar ser ut som de ska.
Och det är alltså inget nytt. Vi läser om det redan i Bibeln. Var så redan för Jakob. När han kommer där, är han trött, utsliten. Faller utmattad i sömn. Direkt på marken. Är en sten som är hans huvudkudde. Fanns inga tecken på att detta var en speciell plats eller så. I alla fall inga som han såg. Ändå var det just det det var. Just där mötte Jakob Gud. Jakob säger det själv när han vaknar: Herren är på denna plats, och jag visste det inte!”
Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Jag gillar de orden! Gud kommer inte med pukor och trumpeter. Han dyker sällan upp där man förväntar sig, utan allt som oftast på helt andra ställen. Samma sak med hans änglar.
Och jag funderar… Kan det vara så att ibland är det du som får vara Guds sändebud? Får vara hans ängel, som räcker ut en hjälpande hand till en annan människa. Som säger de rätta orden eller gör den rätta handlingen i rätt tid, kanske utan att ens veta om det?
Var möter du Gud i ditt liv? Vi människor fastnar så lätt i heliga platser. Att den eller den platsen är speciellt helig. Det man missar och helt glömmer bort är att det finns inga egentliga Heliga platser. Gud finns överallt. Ty hela världen är hans. Där två människor möts, ansikte mot ansikte. Med respekt och öppenhet, där blir också en helig plats. För i varje möte sker något gudomligt.
Guds änglar är Du och Jag, som får vara Hans ögon, öron och händer här på jorden.
Nej, är nog inte Gud som missuppfattat hur det ska vara. Utan snarare vi människor som stirrar oss blinda på våra förutfattade meningar och idéer om hur en ängel är, ska vara och var man stöter på dem.
Gud jobbar inte så. Han visade sig för Jakob i drömmen när han sov med en sten som huvudkudde, utmattad under en jobbig resa. Hans änglar visar sig på de mest oväntade ställen i de mest oväntade former.
Var möter du Gud i ditt liv?
Hur ser dina änglar ut?
När öppnar Du dig för att vara en av Guds änglar?