Av olika anledningar var jag i dag tvungen att besöka en Österrikisk bank för att betala en räkning. Jag vet, finns internetbank etc etc. Men nu var jag av olika anledningar att göra detta personligen modell äldre-dam-med-pengarna-i-kakburken. Ok?. 🙂
Nåväl, då förmiddagen ägnats åt intenensiv shopping med yngsta delen av familjen var det bokstavligen i sista minuten som jag tog mig till det lokala bankpalatset med andan i halsen och inbetalningskortet i handen.
(Liten kort utvikning: Om den Svenska trenden är att försöka få bankkontoret, om det över huvud taget finns kvar, att likna ett avslappnat vardagsrum där man får gissa sig till vad som är kassa och vad som är besökssoffa håller Österrike kvar vid pompa och ståt! )
Nåväl, på darrande ben (hade sprungit) tog jag mig in genom de höga dörrarna och trädde in i detta marmorpalats fem minuter innan klockan slog 15. Nu suckar alla och vet hur svårt det är att påkalla svensk banktjänstemans uppmärksamhet så dags. Jag hann bara se mig om efter en Österrikisk dylik när en av dem uppenbarade sig vid min vänstra armbåge och undrade vad han kunde hjälpa till med.
Jag stammade fram min önskan om att få hjälp med en inbetalning och höll fram inbetalningskortet som bevis för att jag hade legitima skäl att vistas där. Var dock tvungen att visa fram även mitt nya, än så länge oanvända, bankkort i samma bank innan han nådigt kunde gå med på att assistera mig. När vi med gemensamma krafter kunde konstatera att det inte fanns en enda Euro på mitt bankkort i hans fina bank (och här har ni förklaringen till varför det än så länge är ett oanvänt bankkort. Till mitt försvar skall påpekas att det är sprillans nytt!) vidtog en stund av rynkade pannor (hans) förtvivlade blickar (mina) och språksvårigheter (absolut mina) innan vi fann en lösning på problemet.
Den vänlige banktjänstemannen skickade mig nu till den i banken placerade bankomaten (eller vad det nu heter på tyska?) Då jag lätt förvirrad stod där och funderade på vilken av de fem (5) maskinerna av varierande storlek och form som skulle ge mig pengar uppenbarade sig en annan banktjänsteman vid min vänstra armbåge och visade mig vänligt tillrätta.
Tillbaka till den första banktjänstemannen, som under tiden fyllt i min blankett åt mig (Tack!!) skickades jag nu vidare till en tredje banktjänsteman en bit bort. Nu fick jag ställa mig i kö (ni minns väl? Inga nummerlappar här inte!!) Helt plötsligt uppenbarar sig ännu en banktjänsteman, den här gången vid min högra armbåge! Jag förlät honom detta avsteg från proceduren då han bjöd alla i kön på choklad!! (Gillar verkligen den här banken! 🙂 )Väl framme vid mannen bakom kassan förklarade jag ännu en gång mitt ärende och sköt fram alla blanketter, inbetalningskort och bankkort jag nu samlat på mig. Mycket vänligt förklarade han för mig att han nu skulle sätta in pengarna jag tagit ut ur bankomaten på mitt konto. Sedan fick jag gå tillbaka till rummet med alla maskinerna, för att där tillslut betala min stackars räkning. Glad i hågen, mumsandes på en bit choklad, gick jag tillbaka till rummet med maskinerna. Stannar som slagen av blixten då jag inser att banktjänsteman nr 2 som så vänligt visat mig tillrätta förra gången inte längre stod kvar vid sin post. Då klockan slagit 15 var också glasdörrarna in till det allra heligaste stängt och jag fann mig själv på fel sida, tittandes storögt in på alla lyckliga människor innanför. Då sker det ofattbara, i alla fall för en Svensk. En av banktjänstemännen inanför dörrarna ser mitt predikament, och kommer ut och undrar om han kan hjälpa till!!!
15:02 kan jag så, tillslut, betala min lilla räkning!
Behövdes bara fem olika banktjänstemänn för att hjälpa mig. 🙂