Kampen mot ondskan. Låter så bra på något sätt. Som att ondskan är en egen enhet. Väl avskild från det andra, från oss som är snälla, goda. Visst är jag engagerad i kampen mot ondskan, kan jag tänka. Och får för en stund leva i tanken på mig själv som det godas förkämpe, i gnistrande vitt, med ett milt, förstående …
Att höra och att lyssna…
Finns en underbar bok av Mikael Ende som heter ”mommo – eller kampen om tiden” Huvudpersonen, en liten flicka vid namn Mommo, är väldigt bra på att lösa andras problem. Hennes magiska knep? Hon Lyssnar på dem. Alltså, verkligen L y s s n a r. Det är svårt. Mycket svårare än man tror. Allt för ofta fastnar folk i …
Spegel, spegel på väggen där….
Vem är du? Nej, jag menar inte namn, födesledata osv. Utan lite mer djupare. Vem Är du? På dörren in till sibyllans grotta stod det, enligt legenden: ”människa, känn dig själv” Jag funderar: när jag ser mig själv i spegeln. Vem ser jag där? Den jag vill vara? Den jag tror att jag är? Den jag verkligen är? Känner jag …
Den kämpande tron – Predikan
Vi har alla gjort det, läst dom gamla sagorna som slutar med orden ”och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar” Finns i modern version också, då kallas de kiosklitteratur eller romantisk Hollywood-film Likheten är uppenbar. Bara hjälten/hjältinna har klarat av alla svårigheter och vunnit det stora målet (ring på fingret, räddat världen eller vad som nu står i …
Att vara en del av en större helhet.
Varje människa är unik! Varje människa vill vara unik. Är tror jag, naturligt att vilja bli sedd och uppskattad som individ, inte bara som en del i en grå massa. Samtidigt, i vissa lägen, ja, egentligen hela livet, är vi alla en del i en större helhet. En liten kugge i ett stort maskineri. Jag är en del av familjen, …
…eller inte förlåta
Jag skrev i går om att förlåta sig själv. Något av det svåraste som finns. Men jag tror att man måste börja där. För jag tror att om jag inte kan förlåta mig själv för misstag som jag gjort, hur ska jag då ärligt kunna förlåta en annan människa? Men så kommer frågan: Kan jag förlåta allt? Är förlåtelsen gränslös? …
Att förlåta…
Det svåraste som finns tror jag, är att förlåta. Det finns en textrad i en sång som lyder Det finns ingen skuld i förlåtelsen Äkta förlåtelse, när man verkligen förlåter, så är allt glömt. Finns ingen liten tagg som sitter kvar, finns inget litet dolt skuldbrev av typen ”jag förlät dig så nu skall du vara tacksam mot mig” Det …
Var går gränsen?
Det här med att sätta gränser. Vi är oftast ganska bra på att sätta gränser för andra. I beteende, vad man får och inte får göra. I förväntningar, vad man anser att andra ska göra och inte göra. Ibland stänger dessa gränser, som när man förväntar sig att någon skall vara på ett visst sätt på grund av sitt kön, …
Att ha allt…
I dag finns en kultur av att alla skall vara så superlyckade. Perfekt jobb, väluppfostrade barn, vackert hus, smal, snygg, full av energi, efterfrågad på jobbet men ändå tid över för att baka surdegsbröd, coacha barnen, umgås med vännerna och läsa dom där böckerna samtidigt som man självklart hjälper sin åldriga föräldrar och däremellan går på Pilates och Yoga. Ingen …
Ångrar du dig?
Vet inte om ni noterat, de senaste inläggen i denna blogg har varit lite mer seriösa än tidigare. Det har sina naturliga orsaker, som stavas Fasta. Nej, nej, är inte så att jag lever på vatten och bröd och går klädd i säck och aska. Som jag påpekat förut så handlar fasta inte om att späka sig själv, utan om …